Ilskan har verkligen omsvept mig denna månad.
Ibland tappar jag hoppet. Det känns som att leva inuti ett vakuum. Man vill kunna andas, man vill kunna leva, man vill se, känna, uppskatta och visa kärlek istället för hat. Men åter igen... I den bästa av världar...
Det skrämmer mig... Verkligheten skrämmer mig och verkligheten gör mig inte mindre cynisk.
Den stora smällen var terrordåden i Paris.
Fredagen den 13e November. Ett nytt skitdatum i historien.
Jag tvivlar på att jag hade varit rationell om jag hade börjat skriva dagen efter dådet, så därför valde jag att hålla käft om det tills jag kunde se lite klarare.
Men det hindrar inte det faktum att jag inte ser några direkta fredliga lösningar på terrorismen.
Terrorism måste bekämpas.
Jag har alltid varit lojal med västvärlden och är ingenting jag skäms över det minsta.
Jag kan ibland skämmas för Sverige, men väst i helhet är jag glad att leva i.
Jag är glad att leva i en värld där demokrati och mänskliga rättigheter är A och O. Jag kommer aldrig någonsin visa medkänsla, empati eller förlåta människor som utför dessa dåd, som attackerar vår jord, dödar tusentals och åter tusentals oskyldiga världen över och bedriver hatpropaganda mot väst. Det är oförsvarbart, jag har ingen förståelse för det och jag anser att deras rätt att kallas människor har tagits ifrån dem.
Ja, jag tar terroristdåd i västvärlden som något personligt, pga min kärlek till denna del av världen.
Kalla mig gärna trångsynt på det planet men det är så det är.
Jag minns 11e September 2001, precis som de flesta andra i min generation. Ett annat skitdatum.
Jag kommer aldrig glömma hur jag såg människorna som föll ner från Trade Center, i direktsänd tv. Hur det andra planet flög in i det södra tornet och den explosion som följde. När tornen rasade och begravde hela Manhattan i aska... Det var som scener hämtat ur en katastroffilm.
För första gången i mitt liv kände jag att världen är potentiellt hotad.
Och då var jag knappt 15 år gammal och hade knappast större koll på hur världspolitiken såg ut.
Men det är ett datum som finns inom mig och från det datum jag faktiskt började inse att denna värld inte är centrerad kring sin egen tolkning om guld och gröna skogar.
Att genomföra dåd som det i Paris, i Ankara, i Beirut, i London, i Madrid, i New York, i Oslo... Ja, till och med i Trollhättan (även det berörde mig vansinnigt, tro inget annat) Oskyldiga som får sätta sina liv till terrorister, vars enda syfte är att orsaka rädsla, panik och störta allt som demokrati står för...
Dem... har ingen rätt att bli kallade för människor. Oavsett vilka övriga motiv de än må ha.
Att protestera, anordna manifestationer, skrika i megafon på torget är helt ok. Att mörda i syfte att bedriva sin kamp är INTE ok...
Jag har aldrig haft några problem med att människor vill fly undan krig och terror och finna ett bättre liv.
Dit de vill fly är också till väst. De vet att framtiden och möjligheterna finns här. Jag hade förmodligen tänkt samma tanke om jag var flykting.
Jag förnekar inte att väst har ställt till med oreda, jag förnekar inte att väst inte alltid varit lyhörda för resten av världen och jag förnekar inte att blod har spillts till följd av västs agerande.
Men jag försvarar heller inte passivitet för mänskliga rättigheter, jag försvarar inte upphävning av livs och framtidstro och jag försvarar inte slakt på miljontals oskyldiga män, kvinnor och barn.
Jag vill leva i en värld där frihet (givetvis under ansvar) skall råda, att man med hårt arbete och livstro skall kunna bli den man bli och att man aldrig behöver vara rädd för att vara den man är.
Människor som vill starta ett nytt liv och uppleva allt som denna del av världen består av, de som flyr för att få en tillvaro där de vill bidra till att göra världen bättre... Dem är alltid välkomna i mina ögon.
Det är precis det väst är för mig. Och det är i den värld jag är född och i den värld jag kommer dö.
Att det sedan lyckas komma hit ett relativt fåtal människor, som jag nu kommer kalla varelser, och sprida skräck och panik, döda våra medmänniskor och hota att skicka oss 1000 år tillbaka i tiden genom att förstöra det vi i alla dessa tider byggt upp till något som varje människa vill kunna se som en självklarhet... DET får mig att se rött... DET får mig att önska en total förintelse av dem... I denna stund menar jag naturligtvis Islamiska Staten, om någon mot förmodan inte insett det.
Militärt naturligtvis. Men även hjälp till alla oskyldiga.
Jag är trots allt inte så dum så jag tror på att använda kärnvapen. Jag tycker inte ens att anfall från luften över huvud taget hjälper något nämnvärt. Det bor miljontals människor i dessa områden som inte har med terrorismen att göra. Jag hade velat se marktrupper. Elitförband från all världens hörn.
I den bästa av världar...
Den dystra sanningen är tyvärr att i krig kommer det alltid att spillas blod. Jag ställer mig inte oförstående till länder som inte vill skicka sina soldater in i döden.
Och det är väl där ett paradox uppstår. Ingen acceptans för terrorism men heller ingen acceptans för blodspillan.
Ne, jag har inte de rätta svaren. Det enda svaret jag har är det måste ske. Förr eller senare måste det ske. Om inte så sker det åt andra hållet. Och människor kommer dö oavsett...
Och nej, IS är inte den enda terrororganisationen i världen. Och nej, extrem islamism är inte heller den enda typ av terrorverksamhet. Se vad som hände i Oslo 2011 t.ex.
Så jag passar även på att förneka islamofobi. Så är inte fallet. Jag skiter ärligt talat i vilken religion människor vill sätta sin tro till eller praktisera. Man får lov att vara muslim, kristen, ateist, satanist ect. Det är en rättighet vi har i väst. Kravet är bara att ingen skall bli dödad av motståndare till sin egen tolkning av världen.
Men IS är en terrororganisation och just nu det största terrorhotet vi har. Därför har jag lagt dem i fokus. Bedriver man terrorism har man inget här att göra. Det kan man kalla vad man vill. Jag kallar det att värna om människans rättigheter och trygghet.
"Men väst skapade faktiskt IS!"
Nej, väst har inte skapat IS.
Uppmaning till att sätta diktaturen i Syrien och grannländer i obalans, att man försökte få oljekällorna att inte falla i fel händer i Mellanöstern, att USA band i Israel retade gallfeber på palestinierna, det USA ledda Kriget mot Terrorismen ses som en krigsförklaring... Utifrån de aspekterna ligger det säkert en sanning i att väst ses som en fiende. Att det ena har lett till det andra i en dominoeffekt kanske också kan förklaras av de ovannämnda exemplen. Men väst har aldrig skapat en organisation som står för ett sådant hänsynslöst förtryck, väst har inte skapat en organisation som utför folkmord. Hade det varit en medveten strategi så har väst frivilligt skapat sina egna fiender. I mina ögon är det befängt... Kriget mot terrorismen kom till följd av ett långt förtryck där människor inte kunde leva under mänskliga förhållanden och som nådde sitt klimax den 11e September 2001. Konspirationsteorier därefter har alltid funnits. Men det fanns det om Kennedymordet också, om Olof Palme, om Estonia, om Roswellincidenten... Även om många av dem kan vara både intressanta och teoretiskt möjliga så är det alltför ofta dem som blir det stora innehållet i debatten, utan egentlig konkret fakta.
Om detta kan en hel bok skrivas och ett hetare debattämne kan man leta efter.
Och väst har inte tagit alla beslut på ett hundraprocentigt sätt. Men vi har inte skapat våra värsta fiender och det är inte oss människor flyr FRÅN. Det är oss människor flyr TILL.
Jag tvivlar starkt på att väst kommer kapitulera eller förlora.
Det går heller inte att sätta sig i ett katastroftillstånd dygnet runt.
Media har en förmåga att överdriva allt. Den tredje statsmakten sätter ibland lika stor skräck i folk som terroristerna själva. Men det gör inte att problemet försvinner...
Den stora risken är att dåden i Paris inte kommer vara de enda. Inte under passivitet iallafall.
130 människor döda är 130 för många. 50 döda i terrorattacker i London 2005. 50 för många. 190 döda i Madrid 2004. 190 för många. 3000 döda i elfte september attackerna. 3000 för många.
X döda i framtida attentat är X för många.
Att blunda är fegt och oansvarigt.
Jag sätter inte offren och anhöriga i skymundan heller.
Mina djupaste tankar går till dem alla.
Jag kan inte säga mer än att jag hoppas de är starka och tar sig igenom detta helvete som har drabbat dem.
Att säga mer är helt onödigt...
