Hej världen.
Jag har inte skrivit här på bra länge. Kanske inte helt ovanligt.
Jag funderar ibland lite för mycket på saker och ting.
Kanske har jag rent av ett naturligt katastroftänkande inom mig..?
Exakt vad det grundar sig i är jag inte så medveten om och inte heller särskilt intresserad av.
Det finns där ändå oavsett om det handlar om djupt insjunkna minnen, trauman, allmänt oflyt, you name it.
Jag är mer intresserad av en fråga som jag aldrig kommer få svar på, och den frågan lyder: Vem är jag och vad har jag för mening med min tid på denna jord?
En paradox på sitt sätt.
Men jag har upplevt en hel del sentimentalitet och fullständig ilska den senaste tiden.
För bara ett litet tag sen begick en ung flicka självmord i Kumla. Hon var bara i de tidiga tonåren.
Anledningen tro sig vara att hon, över internet fått ta sexuella trakasserier och hot från en medelåldersman. En man som dessutom verkade ha sitt liv på sin planhalva.
Jag mådde illa och jag funderade på hur människan är skapt.
Och det väckte en ilska som, när den väl träder i kraft, fullständigt förändrar mig som människa.
Jag ställde mig framför spegeln och såg mina becksvarta ögon rent maniskt uppmanade mig till att försvinna. Jag ville inte tillhöra människans släkte något mer.
Det var ganska så skrämmande att en okänd flickas död kunde påverka mig på det sättet.
Och det väcker tankar till liv om mycket annat...
Om man nu leker med tanken lite och föreställer sig ett parallellt universum. Ett universum förskonat från människans idioti, där vi alla kan leva i harmoni med både moder natur och vår egen natur.
Det är en komplikation det med. Hade människans strävan efter högre intelligens och fler erfarenheter inom sig själva stannat upp?
Vad hade det lett till idag?
Mycket talar emot en.
Jag har inte svaren på allting som händer. Bara frågor.
Och jag kanske har en speciell människosyn rent generellt.
Men det ger mig lika mycket rätt att fundera på saker och ting.
Allt ifrån denna flickas död till terrorattackerna mot USA för snart 13 år sen. Och allt däremellan. Från himmel till jord, från svart till vitt och från rätt till fel.
Oskyldiga människor dör oavsett vilket mål de skyldiga vill uppnå.
Men vart leder denna mentalitet någonstans?
Kanske behövs den någonstans trots allt..?
Men det gör mig illa till mods och riktigt, riktigt jävla förbannad.
Tack för mig
Om ni vill kommentera något, glöm inte att läsa igenom ordentligt först.
