Nu tändas tusen juleljus

Imorgon är det julafton igen...
Barnens och familjens högtid. Det är iallafall så som jag alltid har sett det.
Det är väl inte mer än rätt.

Om man tänder ett ljus för varje människa som inte har tillgång till sin julfrid, undrar hur många som behövs tändas då?
Jag tänker på alla som står utan hem, familj eller vänner...
Det är dem som inte behöver julen...
Lik förbannat så gör den dem påminda, vart de än går.
Jag börjar avsky jul lika mycket som jag avskyr Alla Hjärtans Dag.
Inte för att den inte kan vara vacker, inte för att den inte låter en känna familjens närhet.
Jag börjar avsky den för att den marknadsförs på ett så extremt sätt så den kan påverka människor i skuggan på ett sätt som gör att de tappar hoppet.

"Men skit i att fira jul då om du bara ska gnälla! Låt oss andra få ta del av julens härlighet utan att du stör!"
Nä... Jag har lika rätt att gnälla som du, när du gnäller på att du ej kan komma fram till kassan i tid.
När du gnäller på att julskinkan eller kalkonen tar så in i helsicke med tid så du blir galen.
"Gästerna kommer snart och jag har för fan inte hunnit slå in alla paket än! Jag blir så jävla vansinnig! Och stjärnan i granen sitter inte heller fast! FAAAN! Håll käften, ungjävlar annars får ni inga julklappar!"

Stanna upp för en minut i din stressade julvardag och skänk en tanke till dem som inget hellre hade velat få komma in i stugan och värma sig och få en bit mat. 
Skänk ytterligare en tanke till samma personer som måste stå ut med samma sak, år efter år...
Kanske kan du även ge en tanke åt att de kanske minns den där julen för många många år sen då de kunde äta sig mätta och krama om en familj som de en gång hade. Innan det gick käpprätt åt helvete...

Allt för att julen har blivit en pengako där företagen mjölkar ur varenda droppe.
Allt för att denna högtid har mist sin egentliga mening.
Att ta det lugnt och bry sig om sina nära och kära.



Ja ja... Jag är inte dum i huvudet. Jag generaliserar dessutom. Även om jag inte har egen familj själv så kan jag förstå att det är mycket som kommer på en gång. Givetvis föds frustration och stress och det säger jag inte emot alls.
Det jag säger är att jag tycker det är fel att julen endast ska handla om materiella och mentala tillgångar.
Kärlekens och närhetens högtid blottas med kommersiellt dravel som skadar dem som redan ligger.
Den sortens ohälsa är den värsta och kan knäcka precis vem som helst.
Släpp in dem som behöver dig. Det finns fler än du tror där ute, även i din egen närhet.



Snart knackar ett nytt år på dörren dessutom, vilket jag inte kommer inviga på hemmaplan i år.
I år blir det Södertälje.

Nyår är alltid lika märkligt.
Jag har slutat att ge nyårslöften för det har alltid tendens att sätta käppar i hjulen för en.

Jag har funderat väldigt mycket på tidens gång det senaste.
Ibland, eller rättare sagt väldigt ofta, känns det som att man bara står fastfrusen.
Detta år har flugit förbi och det har inte hänt någonting i mitt liv.
Jag har helt enkelt inte orkat med några förändringar.
Såna perioder är inte helt ovanliga, jag tror de flesta drabbas då och då.
Men jag hade gärna velat genomgå förändringar däremot.

I somras när jag stod ute och betraktade det stjärnklara himlavalvet på Öland så sa jag till mig själv att bryta med dessa tankemönster som hade genomsyrat den första delen av detta år totalt.
Jag kände mig så fruktansvärt liten och maktlös. Jag älskar visserligen den känslan, att veta att man är så pass obetydlig mot naturen och universum.
Men känslan gjorde att jag funderade på det enda liv jag har. Att förändra mina mönster var i den stunden nödvändigt.
Att nu, ett halvår senare inse att man inte gjort någonting... Det känns.
Men man måste ha kraften, oavsett hur liten och obetydlig man än är.

Sist, men inte minst så har jag fått höra att jag tar alldeles för lite plats.
Ska jag vara helt ärlig så tar jag hur mycket plats som helst.
Jag får leta efter små utrymmen att fylla upp hela tiden, dygnet runt.
Men det är inom mig.
För där är det fri parkering...
Att lägga beslag på dessa ytor utanför mig själv är aldrig gratis.
Och det har jag ej råd med...

Tack för mig denna gång!
Sköt om er och ha en riktigt god jul och ett gott nytt år!

År nr 28 och lite övriga tankar.

Som vanligt är det jag skriver här helt subjektivt och stämmer inte alltid in med andra människors tankar och värderingar.
Det har jag full förståelse för så jag uppskattar att själv bli bemött med den respekten.

Jag överlevde mitt 27e år i detta liv och det är med blandade känslor.

Jag brukar alltid titta på världen varje gång jag känner mig på vissa humör. Hur den ser ut och hur den såg ut.

I den bästa av världar så hade naturligtvis alla levt i harmoni. "Inatt jag drömde..." och hela den biten.
Ryssarna kan skrämma mig många gånger vad gäller fientligt hot från öst. Många gånger inte alls...
Även om jag tycker Vladimir Putin är ett tvättäkta arsle som gör allt i sin makt för att visa att Ryssland är farliga, för att marknadsföra sig som en nuvarande stormakt från Sovjet som lyckats ta sig in på banan igen (onekligen), så har han intelligens. Förutom det strategiska läget emot Europa och handelsvägarna vad finns mer att hämta?. Sverige, tillsammans med Finland, har dessutom en skräddarsydd relation med NATO, utan att faktiskt vara medlemsstater. Det hade med största sannolikhet riskerats alldeles för mycket i den globala balansen. Ryssland är inte mer än någon annan, inte ens dem klarar sig utan diplomati.
För det andra, jag tror på ett maktspel. Det är nyttigt att öst och väst bråkar, det stärker bara människans ståndpunkt i frågan om att sätta ner sin fot.

Men...
Jag tycker fortfarande att Sverige borde vara ett NATO land, men att det borde ha blivit det för länge sen.
Att svansa omkring dem som en lopphund nu känns alldeles för sent, ryssarna är inte så dumma i huvudet att de inte ser det potentiella hotet.

NATO är mer än bara USA. Det är en allians bestående av många länder, som är sammanhållna för att säkerställa balans. Att Sverige (och Finland) fått särskilda överenskommelser är absolut något att vara tacksam för men jag undrar vad övriga länder tänker. Att vi blir särbehandlade som någon gullegris från vaggan för att vi aldrig någonsin våga säga ifrån och snällt bara lyder, bara vi slipper bli indragna i något.
Jävla hyckleri. Där förstår jag också ryssarna och deras kränkningar av svenskt luftrum.
Och det är där min rädsla kan ligga, de flesta gångerna. 


Det är klart... Massmedia lever på det.
Aftonbladet är alltid fascinerande. En hel artikelserie om hur världen är hotad.
Men hur långt ska det behöva gå?
Att massmedia kan suga ut varenda spänn som någonsin är möjlig innan konflikten når sitt klimax, det gör mig förbannad. På riktigt.

Ebolan likadant. Den har drabbat miljontals människor i dess närområde, men så fort den blir ett hot för resten av världen så blir tidningsrubrikerna större än Gandhi.

Terrorismen likadant...

Jag blir så jävla trött på massmedia...
Men människor läser och Aftonbladet, Expressen och de andra får sälja.
För ärligt talat..? Vad fan skulle folk annars prata om på kafferasterna, i bastun, vid middagsbordet eller på krogen?
Tala är guld, tiga är silver.


Jag överlevde som sagt mitt 27e år.
Nu är jag äldre än Jim Morrison, på pappret.
Han gjorde säkert rätt som kolade för 43 år sen.
Tänk vad mycket han sluppit se. 
En av mina absolut största förebilder någonsin för den delen...
Han såg allt och han gjorde allt... Långt före sin tid...
Smart kille...

Det är alltid kul när människor gormar över att man är negativ.
Är definitionen av ordet "negativ" synonymt med att undvika att se och prata om verkligheten?
Ja, isåfall är jag negativ av naturen. Och ingenting som jag skäms för heller.
Jag kan skratta lika mycket som du också.
Jag kan gråta lika mycket.
Prata lika mycket.
Hålla käften lika mycket...

Det sistnämnda gör jag ganska ofta.
Det finns alldeles för många som pratar.
Men alldeles för få som lyssnar...

Tack för mig denna gång.
Sköt om er!

Livet, politik och lite annat längs vägen...

Varenda gång jag skriver här så verkar jag vilja börja med något i stil med "var länge sen jag skrev här...". Jag hoppar över det ikväll, jag är väl medveten ändå...

Jag har funderat mycket den sista tiden på livet i allmänhet.

Någon sa en gång till mig att man är fri att göra vad man vill. Att allting är möjligt. Man har många drömmar, många mål man vill uppnå och många nya saker man vill uppleva.
Det är sant... I sak. Men man hör det hela tiden. Man behöver inte vara något supergeni som gått tjugo år på akademiska högskolan för att komma till insikt om att man faktiskt är fri från den dag man fyllt 18 år.
Sluta idiotförklara människor!
Jag retar mig på det faktiskt. Det finns hinder också, inte bara välpolerade silkesmattor.
Skador kan sätta stopp, pengar kan definitivt sätta stopp, skilsmässor, nära anhörigas bortgång, sorg över huvud taget kan sätta stopp.
Desto färre hinder man behöver tackla, desto mindre vet man eftersom man inte lär sig utan upplevelser. Men det är ändå dem som alltid ska ha sista ordet.
Så jag vill rikta några ord mot dessa individer: Håll käften för fan! Varenda människa vet att livet är fullt av möjligheter. Påstår man något annat så vill man inte kännas vid det helt enkelt.
Men hinder ÄR ett problem. Istället för att ösa ur en massa missbrukade klyschor, sätt er in i personen ifråga och försök se hur han eller hon fungerar och ge dem stöd istället. Kör det klassiska ordspråket "det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" till dem som blev av med hus och hem när stormen Gudrun härjade också. Att tuta i människor guld och gröna skogar och sedan visa total ignorans för det som faktiskt möjligtvis sätter käppar i deras hjul är inte snällt...
Nog om det nu...


Jaja, till er som inte håller med mig någonstans: Ta det inte så negativt. Livet finns vid ens sida och folk säger det för att de menar väl. Det är bara så uppenbart att många verkligen "vet" så mycket men fastnar på ytan någonstans. Släpp det nu!


En annan sak jag funderat på är demokrati och politik. Eller det som man idag kallar demokrati. "Det är min demokratiska rättighet att förstöra ett torgmöte med en politiker som inte jag tycker om"
Nä...
Det är inte din demokratiska rättighet att göra det med någon folkvald politiker över huvud taget, oavsett om det gäller Jimmie Åkesson, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, Lars Ohly, Schyman eller någon...

Sverigedemokraterna har blivit ett hett samtalsämne i debatt igen tack vare EU valet och det kommande riksdagsvalet.
Nej, jag sympatiserar inte med dem även om jag kan hitta vissa saker i deras partiprogram som låter vettigt precis som jag kan hitta fördelar och nackdelar med alla partier. Men de fick tillräckligt med mandat för att ta sig in förra valet och är på så sätt ett folkvalt parti. Jimmie Åkesson har exakt samma rätt att hålla torgmöten och sälja in sitt parti som Gudrun Schyman.
Sen ingår det förstås i en demokrati att man faktiskt har rätt att protestera. Absolut. Men det är skillnad på ett demonstrationståg och störande av den allmänna ordningen. Demokrati innebär inte att man har rätt att störa så pass mycket så talaren tvingas avbryta. Det är på sätt och vis en typ av rasism det med. Ett demonstrationståg på stan och utdelande av flygblad och information vid sidan om är helt ok, men ge dem som vill lyssna en chans att få göra det.
Förstår folk inte att det är p.g.a det som stödet för Sverigedemokraterna många gånger går skyhögt?
"Men rasismen måste stoppas"
Ja... Jag håller med om det. Sverigedemokraterna har mycket rasism i sitt förflutna och det florerar mycket än idag hos dem. Men hur många har egentligen läst deras partiprogram och hur många litar blint på media?
Kika på vänsterpartiets förflutna så ser ni också en annan bild av dem. Det är det aldrig någon som ifrågasätter...
Kommunism är inte mycket bättre det. Berlinmurens fall och allt va? Tårta på det?
Nä... Håller inte med om det. Den muren hade mycket blod på sig...

Jag dömer inte ut Vänsterpartiet för det...


Känsliga ämnen det här... Det är alltid nån som retar sig på att man skriver av sig.
Jag är ganska neutral vad gäller politik. Så ni som inte redan har dömt ut mig kan tänka på det.


Men det är människan... Världsproblemen.. Det är inte specifika folkslag som är problemet. Det är hela människans släkte som är roten till det onda.
Världen borde få sig en liten krock med en asteroid så den fick börja om. Utan människor...
Klotet klarar sig... Utan problem. Tills den dag den slukas av vår kära stjärna som ger oss liv.

Mm..
Jag har blivit cynisk på äldre dar. Inte för att jag är gammal. Tvärtom. Eller jag är närmare 20 än 40 iallafall. Men det spelar inte så stor roll. Allting är relativt. Jorden är över fyra miljarder år gammal och den räknas som ung.
Sen förstår jag inte poängen med att bli så ruggigt gammal som möjligt.
När världen på så otroligt kort tid har blivit en så otrygg plats, inte fan vill jag bli hundra år. Jag vill knappt sätta ungar till denna värld ens...

På tal om det så har jag fått den frågan allt oftare det senaste året. "Har du inga planer på att skaffa barn och familj?"
Nä... Varför skulle jag fått för mig att göra det helt plötsligt?
Familjer kan vara underbart men de splittras. Förr eller senare. När barnen flyttar och upplever föräldrarna som klåda placerad i en omöjlig position att vidröra så inser man att det enda man haft gemensamt de senaste 18 åren är ungarna som man en gång tiden ville slänga ut från balkongen.

Jaja, åter igen: Ta det inte så illa. Jag låter alltid som en bitter gammal tjurgubbe som suttit insnöad på nåt gammalt torp som inte besökts på tio år när jag börjar analysera saker. Vad jag vet så har jag inga barn själv och är förmodligen den sista att kunna avgöra sånt här. Barn är helt oskyldiga och ska få leva i harmoni.
Jag älskar familjer som är lyckliga. Och jag vill att människor ska få ha det bra. Men det finns så mycket under ytan som gör att man funderar... Både en och två gånger.

Men det är jag...


Det var allt för denna gång!
Sköt om er!